Nu sitter du som en fjäril i natten och pratar som vi gjorde förr.

Tala till mig..

 Jag hörde trummorna på stan, dem sa att du lämnat mig. Jag hörde vad demonerna sa "det är slut och ingen kan hjälpa dig".

 Jag trodde jag hade sett det mesta, det här var inte vad jag väntat mig.

Låt mig höra kärlekens tunga, säg att du älskar mig. Kärlekens tunga, kärlekens tunga aldrig ska jag glömma dig. Tala till mig.

Jag hör alla steg i trappen, men inga går till min dörr. Nu sitter du som en fjäril i natten och pratar som vi gjorde förr, allt det där om att vara på väg nån stans, man är tillbaks där allt började.

Du vill höra kärlekens tunga, säga orden igen, kärlekens tunga, kärlekens tunga aldrig ska du glömma mig.

 Å jag älskar dig mer än du nånsin kommer veta. Lycka till med allt men du kommer att få veta.

 Tala till mig..

En gång var han bara min

Ja han var min bästa vän..

Sitter som en besatt och tittar ut genom fönstret och funderar över vart fan posten är?! Jag väntar faktiskt paket så komigen, sätt fart på tramperna på postacykeln nu! Ne är nog inte så skoj att cykla i 20- grader..
Annars sitter jag mest och kollar på saker att göra i Mae Phim, fan man kan ju inte ligga pall på stranden i 2 veckor, måste ju hitta på lite äventyr också. Eftersom min hajskräck är helt barnsligt enorm så är ju frågan om jag kommer våga snorkla eller pröva på att surfa som jag typ bestämt mig för att göra.. Kan jag övervinna denna skräck tro? Återstår att se..
För att övergå till något helt annat var jag ju hos älskade Sofia på hårbolaget igår, och jaa jag tog äntligen tummen ur och gjorde en sidecut.. HUR länge har jag inte funderat på det? Ah nu är det gjort iaf, and I Like It! Fick även lära mig göra en knytfläta som, haha, nog är det enklaste jag varit med om.. Barnsligt enkelt. Så idag är det lite slarvigt "rockabilly-backslick" med knytfläta ovanför sidecuten, mmhhm.

Tror dock inte jag skulle må dåligt av att "ligga pall här i 2 veckor"..

Puss&kram.

Stränder och värme, that's what I'm talking about!

Sista lediga dagen innan tok mycket jobb.. Thailand närmar sig dock med stormsteg, kommer bli en lång flygresa, men med tanke på att typ 25 dagars jobb väntar känns det som att den där flygresan härifrån kommer kännas himmelsk.. Jag kommer njuta av varje minut i det där planet som kommer föra mig långt långt härifrån, bort från kylan och mörket. Kommer bli underbart med typ 30 graders värme, vita stränder och varmt vatten, god mat och trevligt resesällskap. FUCKING AWESOME! Har beställt hem lite fina klänningar och toppar nu på bland annat Nelly's underbara REA, massa fina sommarkläder till grymma priser. Har även, äntligen, hittat mig en långklänning, som jag har letat!? Men nu är den förhoppningsvis påväg till mig, lovely.

Ne storen Tekopp nu innan det är dags att krypa isäng. Champagne/cream kanske? Aa det skulle sitta fint!
Bjuder på en liten Magaluf bild nu såhär då jag håller på och pratar om resor och värme.

     Flairlektion på stranden, nice! 

Was this your big plan?

Nobody said it was easy,

No one ever said it would be this hard.


Oh take me back to the start.

Ibland slår tanken mig att jag i 21 år vandrat omkring på samma gator, befunnit mig på samma ställe, genomlidit samma kalla vintrar, samma regniga somrar, gått omkring i cirklar? Som en vilsen människa som bara går runt runt utan att komma nån vart, "som bollen i en pingismatch." Haft vänner, bytt vänner, varit utan vänner? Har vänner. "Du har hela världen framför dina fötter" När ska man ta första steget, är det verkligen så lätt som att Jag har hela världen framför mina fötter? Hur gör man verklighet av sina drömmar, utagerar sina tankar, använder sig av sina idéer? Är det fel att känna att man faktiskt bara vill vara liten igen, 4 år och utan problem, inga åtaganden, inget ansvar, bara springa omkring som ett vilddjur och aldrig behöva känna annat än "Mamma finns alltid där och blåser mina sår, löser mina problem, kramar bort känslan av rädsla och otrygghet". I så fall är jag fel. Det är lätt att skratta bort det där jobbiga, men ett skratt vara inte föralltid, verkligheten står alltid och väntar tills skrattet tar slut och drar tillbaka en. Tillbaka till tankarna, ångesten, alla frågor om "va fan jag håller på med?" Den konstanta förvirringen.

Ramlar jag nu går jag sönder

Lady Antebellum - Need you now, vad finns det att säga om denna låt? Så mycket, en låt (den första också tror jag?) som gör att tårarna ligger och bränner varje gång jag lyssnar på den, en låt som slås rakt in i kroppen på mig, som ett knytnävsslag rätt i magen, paow! Kan lyssna om och om igen, blir lika emotionellt berörd varje gång.

Annars är ryggen fucked, ovanligt? Nej, den värker alltid men nu är den liksom, helt körd. Vad gör man när man inte kan sitta, inte kan ligga, inte kan stå och inte kan gå utan att det gör ont? Jag lär väl göra som jag alltid gör, härda mig igenom det. Tröttsamt dock.
Mor och far kommer hem ikväll, yey! Är dock avis som tusan, skulle också behöva en vecka (helst två) utomlands för att ladda upp batterierna och bli av med lite höst depp. Usch jag vill lägga mig i fosterställning och spy ut inälvorna så fort jag ens tänker på att vintern snart är här.. Fy.

I guess I'd rather hurt than feel nothing at all.

Lillebror

Allt spelas om och om igen i mitt huvud, jag tänker på det hela tiden, på vad som egentligen hände? Vart gick det snett? Har aldrig känt mig så maktlös i hela mitt liv, många kanske tycker att jag överdriver och är mer eller mindre fjantig. Men nej, tänk inte så, säg det inte till mig. Den här människan som för mig fortfarande är ett litet barn, min lilla lilla lillebror, att se honom ledsen, nedbruten och i mer eller mindre upplösningstillstånd får mitt blod att frysas till is, min hjärna att vibrera av panikartade känslor, hela mitt inre att liksom vända sig ut och in av en fruktansvärd känsla av maktlöshet. Att se en enda tår falla nerför den här människans perfekta kinder får hela min värld att gå under. Jag sprängs lite inombords varje dag av kärlek till den här människan, jag älskar honom som bara en syster kan älska sin bror. Jag skyddar honom som bara en syster kan skydda sin bror, med näbbar och klor kommer jag alltid slåss som om det gällde mitt eget liv, vilket det också gör, han är en del av mitt liv, hans blod i mitt omlopp, mitt i hans. Jag skyddade dig redan när dagisfröknarna fösökte ta av dig tutten för att vilostunden mitt på dagen var över, jag har alltid och kommer alltid vara din skyddande ängel. Men hur jag än förösker och vill kommer jag aldrig kunna skydda dig från allt, jag vet det. Och just det får mig att känna mig så fruktansvärt maktlös och värdelös. Men glöm aldrig att jag älskar dig, jag säger det alldeles för sällan, men snälla betvivla det aldrig. Jag älskar dig.

Ibland skäms man lite extra över att vara svensk..

Som idag.. hade faktiskt inte ens tänkt nämna det sk. valet, men nu när jag ändå är igång har jag egentligen bara en sak att säga, Ni som ser invandringen som något som förstör Sverige istället för att, vad den faktiskt gör, berikar Sverige tycker jag ska ta er en riktig jävla funderare. Skämmes tamme fan..

Varit tyst från min sida ett tag, I know. Allt är då som vanligt, jag jobbar och gör inte mkt annat fränt av mitt liv. Börjar bli smått sugen på att börja plugga dock, men viljan att resa runt ett tag är större så jag kommer nog fortfarande satsa på det i första hand. Helgen bestod av massa vin och trevligt sällskap, som alltid, lite nya bekantskaper, väldans trevligt det med. Hotellet bjöd på riktigt bra musik och väldans massa folk faktiskt, skoj skoj. Söndagen var riktigt slö, städade lite, röstade, åt tacochips och kollade massa avsnitt av Jersey shore på datorn, i sängen, vädans slött som sagt. Kort arbetsdag idag, började 13.00 och kommer sluta vid 15.00, då blire nog en sväng förbi Victoria, skvallra lite, sen hem och göra rotsaksplättar till middag, kan bli spännande och förhoppningsvis gott!

Ne, nog från mig.