Nu sitter du som en fjäril i natten och pratar som vi gjorde förr.

Tala till mig..

 Jag hörde trummorna på stan, dem sa att du lämnat mig. Jag hörde vad demonerna sa "det är slut och ingen kan hjälpa dig".

 Jag trodde jag hade sett det mesta, det här var inte vad jag väntat mig.

Låt mig höra kärlekens tunga, säg att du älskar mig. Kärlekens tunga, kärlekens tunga aldrig ska jag glömma dig. Tala till mig.

Jag hör alla steg i trappen, men inga går till min dörr. Nu sitter du som en fjäril i natten och pratar som vi gjorde förr, allt det där om att vara på väg nån stans, man är tillbaks där allt började.

Du vill höra kärlekens tunga, säga orden igen, kärlekens tunga, kärlekens tunga aldrig ska du glömma mig.

 Å jag älskar dig mer än du nånsin kommer veta. Lycka till med allt men du kommer att få veta.

 Tala till mig..

En gång var han bara min

Ja han var min bästa vän..

Sitter som en besatt och tittar ut genom fönstret och funderar över vart fan posten är?! Jag väntar faktiskt paket så komigen, sätt fart på tramperna på postacykeln nu! Ne är nog inte så skoj att cykla i 20- grader..
Annars sitter jag mest och kollar på saker att göra i Mae Phim, fan man kan ju inte ligga pall på stranden i 2 veckor, måste ju hitta på lite äventyr också. Eftersom min hajskräck är helt barnsligt enorm så är ju frågan om jag kommer våga snorkla eller pröva på att surfa som jag typ bestämt mig för att göra.. Kan jag övervinna denna skräck tro? Återstår att se..
För att övergå till något helt annat var jag ju hos älskade Sofia på hårbolaget igår, och jaa jag tog äntligen tummen ur och gjorde en sidecut.. HUR länge har jag inte funderat på det? Ah nu är det gjort iaf, and I Like It! Fick även lära mig göra en knytfläta som, haha, nog är det enklaste jag varit med om.. Barnsligt enkelt. Så idag är det lite slarvigt "rockabilly-backslick" med knytfläta ovanför sidecuten, mmhhm.

Tror dock inte jag skulle må dåligt av att "ligga pall här i 2 veckor"..

Puss&kram.

Stränder och värme, that's what I'm talking about!

Sista lediga dagen innan tok mycket jobb.. Thailand närmar sig dock med stormsteg, kommer bli en lång flygresa, men med tanke på att typ 25 dagars jobb väntar känns det som att den där flygresan härifrån kommer kännas himmelsk.. Jag kommer njuta av varje minut i det där planet som kommer föra mig långt långt härifrån, bort från kylan och mörket. Kommer bli underbart med typ 30 graders värme, vita stränder och varmt vatten, god mat och trevligt resesällskap. FUCKING AWESOME! Har beställt hem lite fina klänningar och toppar nu på bland annat Nelly's underbara REA, massa fina sommarkläder till grymma priser. Har även, äntligen, hittat mig en långklänning, som jag har letat!? Men nu är den förhoppningsvis påväg till mig, lovely.

Ne storen Tekopp nu innan det är dags att krypa isäng. Champagne/cream kanske? Aa det skulle sitta fint!
Bjuder på en liten Magaluf bild nu såhär då jag håller på och pratar om resor och värme.

     Flairlektion på stranden, nice! 

Was this your big plan?

Nobody said it was easy,

No one ever said it would be this hard.


Oh take me back to the start.

Ibland slår tanken mig att jag i 21 år vandrat omkring på samma gator, befunnit mig på samma ställe, genomlidit samma kalla vintrar, samma regniga somrar, gått omkring i cirklar? Som en vilsen människa som bara går runt runt utan att komma nån vart, "som bollen i en pingismatch." Haft vänner, bytt vänner, varit utan vänner? Har vänner. "Du har hela världen framför dina fötter" När ska man ta första steget, är det verkligen så lätt som att Jag har hela världen framför mina fötter? Hur gör man verklighet av sina drömmar, utagerar sina tankar, använder sig av sina idéer? Är det fel att känna att man faktiskt bara vill vara liten igen, 4 år och utan problem, inga åtaganden, inget ansvar, bara springa omkring som ett vilddjur och aldrig behöva känna annat än "Mamma finns alltid där och blåser mina sår, löser mina problem, kramar bort känslan av rädsla och otrygghet". I så fall är jag fel. Det är lätt att skratta bort det där jobbiga, men ett skratt vara inte föralltid, verkligheten står alltid och väntar tills skrattet tar slut och drar tillbaka en. Tillbaka till tankarna, ångesten, alla frågor om "va fan jag håller på med?" Den konstanta förvirringen.